Trimaranen Inko

Slut på säsongen

2011-10-23T10:35:00.000+02:00

Den här sommaren blev som den blev. Mesta seglandet blev kappseglingar på klubben. Så där i största allmänhet så seglade vi om allt vi såg. Men det räcker ju inte, det gäller ju att veta var vindstråken finns, hittar man ingen vind så spelar detju ingen större roll att man har en trimaran!

Kappseglingarna finns beskrivna på klubbens kappseglingssida www.mbksegling.se

Vi börjar ju också bli litet varma i kläderna med gennakern, den kommer upp och ned med något slags kontroll.

För ett par veckor sedan var jag ute med min son för att ta hem seglen, men vi passade på att ta en sista repa. Jag var litet tveksam om det var mödan lönt eftersom det inte blåste mycket alls, men på något vis lyckades vi få till exakt rätt höjd för att dra ut med 12 knop under "det stora blå prasslet" med läskrovet djupt i vattnet. Aningens högre eller aningens lägre och båten stannade (nåja, farten sjönk till 8-9 knop). Det gäller att hitta rätt för att få fartvinden, så fort har vi aldrig seglat i medvind, dessutom som det inte var myclet till vind!

Förra helgen fällde jag mast och båt och den här helgen tog jag hem båten.

Det blir ett nytt blickfång från stalldörren inför vintern!

Stiltje och tvärtom

2011-08-20T11:14:00.000+02:00

Torsdagens klubbkappsegling bjöd på DNF för alla. En halvtimme in i racet så fick vi den stora blå att fylla något litet och vi var väl uppe i nästan en knop under några minuter, men i övrigt var det i stort sett helt platt.

Tanken var att segla Södertörnspokalen i dag, men den ställdes in pga en alltför frikostig vindprognos.

Men det börjar ändå bli någorlunda rutinmässigt att få upp och ned det stora prasslet. Och ja, vi har trålat, nu vet jag vad det ordet betyder... ;-)

Trist bild

2011-08-13T21:07:00.000+02:00

Det här är en väldigt tråkig bild av en ny Subaru Forester, så ny att den ännu inte fått spolarvattnet påfyllt. Ännu tråkigare är att jag satt i den. Jag går just nu omkring i något slags existentiellt vakuum och jag får vara väldigt tacksam över att jag lever och går omkring på egna ben och inte ligger i respirator eller i en kista.

Men detta har väl inte med trimaransegling att göra? Jo, anledningen till att jags skaffade den bilen är att den har kapacitet att dra båten. Som bonus så kunde den dra hästarna och en del annat samt ta sig upp för sista backen till gården.

För att något litet lätta upp stämningen så kommer här en bild från klubbkappsegling i förrgår:

Det slumpade sig sålunda i livet att jag inte fick upp gennakern förrän då. Men att segla så fort i en ganska svag medvind var en ny upplevelse! Ännu blir det några seglingar, bland annat grannklubbens "Södertörnspokalen".

I dag var jag ute och installerade ventilatorn över pentryt, samt avlastare för gennakerfall. Upptäckte dock att Corsair på styrbordssidan har monterat en plåt under rufftaket som är håltagen för en dubbel avlastare, så jag är inte dummare att jag t o m skaffar en trippelavlastare så jag har möjlighet att belägga även screecherfallet. Jag har ju ingen sådan ännu, men inser att en "semesterscreecher" på rulle nog ska ingå i utrustningen.

Hur det gick i kappseglingen? Jotack, vi slog alla utom en Hobie, men på LYS kom vi sist! Litet som vanligt alltså.

Och om det nu är någon som läser den här bloggen, så nej, jag får inga stora men av kraschen. Inte kroppsliga i alla fall.

Ventilation between hulls

2011-06-26T19:26:00.005+02:00

(I intend to write general installation posts in English, there might be someone else out there with a comment)

Today I took time to install the super-silent, super-low current fan from OZ Marine. The fan takes air from the space between inner and outer hulls and moves that air into the port stowage room in the cockpit, just in front of the fuel tank:

It may not be obvious where the fan is located, but the blue to the right of the image is the forward port corner of the aft cabin bunk bed.

It is controlled by a timer fropm the same company:

Since the fan is actually inside the boat, it is possible to detect that it is running, but it is just barely audible. Current consumption is appr 80 mA, so it should be OK to omit the timer to just keep the fan running.

Since the air taken from that area of the boat is probably the coldest possible air in the boat, it would be possible to arrange for this air to be used to cool the hot part of the fridge compressor and in that case the fan should have a logic OR between the timer and the fridge thermostat.

To make the ventilation even more efficient, I should also reduce leakage in some spots so that the air taken actually is sucked through the bunks. Which is actually what the fan was designed for.

But the rather awkward smell in the area between the hulls is now gone and that's the most important issue. Engineers need to have some vacation...

Det är mycket nu...

2011-06-23T12:38:00.001+02:00

...men båten blev sjösatt i tid, jag har hunnit fylla 60 år, en av hästarna står jättesjuk på klinik, svalungarna kläcks och om tiden inte räckt till förut så har det liksom inte blivit lättare nu!

Men vi har seglat tre klubbkappseglingar redan och denna säsong får bli som den blir. I midsommar ska jag försöka komma iordning i båten så att lusten att bo i den blir outhärdlig.

Det som kommer först är att ordna med ventilationsfläkt som drar ur luft i utrymmet mellan inner- och ytterskrov, därefter avlastare för fall och nedhal för gennakern.

Oj en sådan vinter...

2011-04-25T10:35:00.002+02:00

...men nu är båten avtäckt och vi har under tiden Inko stått i ide plötsligt flytt storstaden och flyttat till till en liten gård i Ösmo.

Nu börjar fejandet. Mycket som var tänkt som vinterbestyr fick vänta och alla projekt med nytt skräddarsytt kylskåp, ventilation får vi ta senare. Jag är dödligt trött på havstulpaner och det blir epoxibehandling och botten målning även av sidoskroven.

Motorn har varit på service hos Wik-Inn på Muskövägen och det är min förhoppning att det nu ska gå att lägga i backen och vara rimligt konfident på att få stopp.

Sista natten för säsongen?

2010-10-10T09:56:00.004+02:00

Gennakern blev färdig för leverans i fredags och jag skulle använt denna helg för att ordna med bogspröt. Men det visar sig att glasfiberröret som jag tänker använda har obegripligt nog legat och väntat hos DB/Schenker i Lunda sedan den 30 september och efter samtal med dem så lovade de absolut att köra ut det före helgen. Men icke då. Jag trodde att med Deutsche Bahn som ägare skulle det vara tysk effektivitet och "Ordning muss sein".

Så det blev en liten tur i går i ganska vackert väder och troligen sista övernattningen för säsongen (men förpiken är bäddad ännu - skam den som ger sig). Blåste inte så mycket, men seglade man i rätt riktning så låg farten ändå över 10 knop.

På kvällen mojnade det och med klar himmel och vindstilla blir det så här års bitande kallt. En värmare vore inte helt fel för oktoberseglatser!

Men planen är fortfarande att provsegla gennakern innan båten går upp på land.

Beställt Gennaker nu...

2010-09-24T21:56:00.006+02:00

...inte code 0, utan en bamse, enfärgad blå, 77 kvm, hjälp! Fixar jag det, den ska ju sitta som en smäck till Ornö runt, både upp och ned och gipp, min erferanhet är ju på sin höjd nästan ingen alls?

Sket sig rejält

2010-09-19T22:31:00.008+02:00

...det blev flunsa och jättehosta och ingen kappsegling mer alls.

Var dock ut en sväng idag, rundade Långbäling motsols, ut Järnholmssund.

Inte mycket till vind, men precis som förra gången otroligt vackra moln. Lyckades dock segla över 9 knop. Finns det något samband mellan vackra moln och ingen vind?

Mer kappsegling

2010-08-29T22:50:00.005+02:00

...även denna gång i grannklubben.

Startade en halvtimme efter första startgrupp och jagade iväg i en kryss-start.

I princip tvärtom mot förra gången, kryss upp och läns hem.

Fast jagade och jagade, vinden var väl 2-3 m/s och det var inte lätt att hålla farten uppe.

Vi startade samtidigt med bl a två st S30 och en Smaragd, alla med genuor, Smaragden hade en prasslig jätte-genua och dessa smala och effektiva båtar med hög rigg styrde sin vana trogen nästa rakt mot vinden, medan vi slog som dårar med gastarna på läskroven (för att segla med två skrov i sjön och inte tre), mumlandes mantrat sök farten, sök farten...

Det är inte så himla lätt att bära sig åt som en erfaren flerskrovare, men hornen växer.

Vi pressade oss förbi alla andra båtar och hade det kämpigt med just dessa tre och lyckades med ren viljestyrka ta oss förbi Smaragden också. Men sedan var det rökt, vinden ballade ur totalt och det stod klart att ingen deltagare skulle kunna komma i mål inom stipulerad tid utan vi fick alla nöja oss med ett DNF.

Bilden överst visar hur fruktansvärt vild sjön gick på norra Mysingen och bilderna är tagna av vår gäst-gast Åsa, eller vi borde kanske kalla henne gestur-gastur med tanke på var hon har varit.

Det var väldigt vackra moln i himlen i ställer för vind:

Anmälda till Gålökannan nästa helg nu, grrr...

Kappseglat för första gången idag!

2010-08-21T22:09:00.013+02:00

Kanske inte så märkvärdigt, men grannklubben längst in i Långgarnsviken ordnade "Södertörnspokalen".

Vi var enda flerskovsbåt och av de 8 båtar som seglade i cruisingklassen (= utan undanvindssegel) seglade vi fortast men kom ändå näst sist, delvis väntat. LYS 1,40 suger svårt!

Banan låg så att det i princip var antingen plattläns eller bonnkryss, en titt på sjökortet ger vid handen att inget annat är möjligt när vinden står i sydväst.

Vi skar rejält på länsbogarna, försökte hålla farten uppe och hade enormt hårt arbetande gastar som assisterade i många gippar och slag med skot och barberhaulers:

Det finns video från evenemanget på internet, se här!.

Målgången (Avsnitt 2 vid ca 14:55) ser ju OK ut, jag tror inte att vi hade kunnat segla så mycket fortare just där med den vinden, men starten (i slutet av avsnitt 1) ser ju inte lika kul ut. Vi skar upp mot Långgarn och slet som galärslavar för att gippa snabbt och effektivt i den smala viken, men hade inte mycket att komma med mot White Knuckles gennaker (den startade i samma grupp 35 minuter efter de första). Den ganska höga och skogklädda Långgarn läade en del, så det blev inte så bred remsa att segla i. Tänk om man hade kunnat få upp fartvind och sträckt ut längs med Gålölandet!

Mycket lärorikt, men det blev väl antagligen i förlängningen en enormt dyr segeltur, eftersom den enda rimliga slutsatsen är att det inför nästa säsong är läge att te minstingesn skaffa en screecher. Fast vi får ju då ett ännu högre LYS-tal att segla mot...

Var till segelmakeriet och diskuterade detta med Gennaker, Code 0 och Screecher. Det är inte självklart vad som blir nästa segel, men mycket talar för att det på sitt sätt är smart med en Code 0, så stor som möjligt men ändå rullbar.

Fick med mig denna bild hem att fundera över:

47 kvm om jag kommer ihåg rätt.

Å andra sidan så är ju code 0 ett försök att göra både och, och en mer regelrätt gennaker knappast någon knasig idé det heller. Just i den här seglingen så hade den ju varit mitt i prick.

Synpunkter emottages!

First real vacation cruise

2010-08-07T15:49:00.016+02:00

If I regard our 2009 summer cruises as "shake down" activities, it is obvious that our vacation cruise this summer was a bit more mature. See the July post for a description of our main summer vacation which took us to the Åland archipelago, in unbelievably nice weather. You'd have to keep up with the language though, sorry…

A lot of things has happened with the boat, far less than what I wished and planned, but then again, a boat never gets ready, does it?

The Corsair community is not enormous up here,which is why I have chosen to deviate from Swedish. Also, the local habit to use mainly natural harbours is very special to Sweden/Norway/Finlan and my boat has not yet spent any time on a trailer.

Any ideas or comments would be most welcome. You may have good ideas I don't have or maybe the other way around...

So here's a list of achievements compared to the standard boat, I have tried to mention most non-Corsair standard things (and I will add items as they strike my mind):

- Engine remote control, see earlier post. I have used appr a total of 18 liters of gas so far this summer. It seems to me that the Tohatsu engine is designed to work with the leanest possible gas/air mix, when increasing RPM it sometimes dies unless the lever is moved very, very slowly. This has brought us into bad situations a couple of times and will try to get the engine adjusted before the next summer. Anyone else experienced anything like this?

- Semi-permanent pop-top windows. This was discussed in the blog already, see here. It works well, actually too well, meaning that I haven't done anything about it. However, I will use 4 or 5 mm polycarbonate instead of the present 3 mm acrylic glass. I will also modify the mast raising device and move the deck hardware so that I do not have to remove the glass.

Edit: I will NOT use polycarbonate but will stick to the acrylic Perspex/Plexiglas, since this is far superior in terms of ageing, optical quality and cost. Talked to a supplier and got a some important advice on how to drill holes etc

- Pop-top is related to ventilation. I am just installing the Lewmar ventilator in the head roof. I am still not used to own a boat with a loo on board and it is difficult to understand that anyone could build a boat with a loo omitting ventilation?

- Living in the boat for almost four weeks also makes it obvious how much humidity is transferred to the bed each night, even in a summer like this that was dry and warm. I have had some relation with OZ Marine (see here), where the inventor has done some serious thinking about bed and seat ventilation. In the C28, the situation is almost ideal, where a fan like the OZ one (which was originally invented to create under-pressure in a car seat) can be used to draw air down through the mattress and to get it out of the boat. I was surveying this on boards today and the most obvious solution is to suck air into a duct via the area below the port bunk beside the daggerboard well and then it would be possible to bring the duct under the main floor or, if that won't work, up under the stove.

If anyone is interested on the outcome of this, just let me know.

- I installed Harken BatCar main traveler system for the main. Sorry all Corsair fans, but this is far, far better, I can easily hoist the main all the way up without any winch and if I need to take it down I just ease most of the wind force our of it and as I push the handle of the halyard clutch forward it just says "Slosh" and the whole sail is on the boom in a second. I do not do anything with boom lift or the lazy jacks. To me, realizing that I will be 60 next year, with some stiff joints, this is a major safety improvement.

For anyone trailing the boat frequently, I can see that there is a serious contradiction here. But that is not the case for me, I will probably rig the boat only once a year.

I did NOT follow the instruction from Harken. Instead I removed the masthead hardware and installed the rail starting from the boom and then worked upwards.

The widened standard entrance track was not compliant with the fixing method used by Harken, so instead I drilled and tapped holes in the mast for the lowest patrt of the track, which was very neat.

But our good old friend Murphy was still present, it turned out that I had missed to tighten one of the bolts, making a sky-ride necessary:

- I did go for a conventional jib, since the Furlex on my previous boat wasn't really to my satisfaction. I thought that since this boat only had a small jib, it would work well. And it does. But the jib is as large as ever possible and it is fairly obvious that as the years are coming by, I will grow older and one day probably install a roller furling jib and that may even stretch to a selftailer. I was told that self-tailers wouldn't work on a tri, but I shot this last summer and this at least shows that it is possible to think in other directions than the main crowd does:

I do not have any plans for the jib at the moment, although my engineering brain is probably working with the problem. Generally, I am not impressed with roller-furling equipment available on the market where too much effort is spent on bringing the halyard force through various bearings.

I have tried a storm-jib, originally designed for a Maxi 77. Once last summer we would have needed something like that to keep some sort of sail balance in the boat, but (luckily) there has been no need for it this summer:

(Yes, it is very small!).

- Talking on safety, I have already made up my mind to fix some kind of step support on the coamings. My knees do not allow me to take the step directly from the deck beside the pop-top all the way down into the cockpit, so I need somewhere to place my foot sort of half-way. This would probably be something made in teak.

- The fridge from Vitrifrigo appears to be almost designed for this boat with a margin of some 3-4 mm, see here. Despite the snug fit, I am not at all impressed. Insulation is not impressive and there is some build up of ice and the fan is noisy. Any engineer would realize the importance of keeping delta-T as low as ever possible.

I had plans to design a custom unit, but I doubt I will ever have time for that...

- I replaced the standard shrouds with synthetic ones from Eric Precourt. Nicer to handle, light and unbelievably stiff. They stretched some with the first loads, but this appears to have stabilized now.

- I installed bollards on the floats, just beside the shrouds. 2 mm SS plates below, strong enough with good margin.

- Another safety issue is the boarding ladder that a replaced Corsair's standard one (see here) as well as an extra handle. The ladder can be lowered from the water, which to me is an obvious requirement. There is going to be another handle along the centerline of the boat also.

- It is very good that Corsair has gone for 100 % LED lights (except steaming light and deck light). But I doubt very much that whoever placed the lights on the boat ever tried living, cooking etc in the boat for extended periods. The LED lamp in the head is extremely efficient, but it is placed on the bulkhead to the cockpit, meaning that if you want to see your eyes in the mirror you would have the light exactly behind your head:

To make night cooking possible, I have installed warm-white LED bars (I think these are more or less identical to something that is sold by IKEA) over the stove:

Cheap, light and effective. It is difficult to give a good impression about light using a photo, but this actually works extremely well and is very pleasant.

The cabin lights are not very useful for reading either, as the summer now quickly gets darker we need to do something to encourage reading in bed. Some kind of LED spotlights on the main bulkhead, but I haven't found the ideal solution yet.

Inko i österled juli 2010

2010-07-12T06:25:00.021+02:00

Här har jag fyllt på med text och bilder vartefter. Senast uppdaterat hemifrån den 2 augusti och nu tror jag det får stå som det gör.

Vårrustningen blev försenad på grund av snö, sen vår, epoxibehandling och en ansenlig samling examina i familjen. Dessutom har det skett ganska mycket på båten, om vilket jag också kommer att rapportera i sinom tid här

Observera att alla bilder (c) Anders Jangö/Eva Sund. Jag har inte lagt ned någon nämnvärd tid på bildprocessning för bloggen, liksom att detta bara är en försvinnade liten andel av alla bilder och dessutom begränsade i upplösning.

För den som inte känner igen kyrkan så kan jag avslöja att den är byggd på/av ett gammalt Franciskaner-kloster och att detta kom att bli resans ostligaste vändpunkt. Kökar alltså och en värdig vinjett.

Vi hade egentligen inte alls tänkt oss till Åland, utan norrut, men det visade sig att det inte gick enkelt att snabbt få fatt på sjökort till min Garmin-plotter och ålandskort hade vi redan i den.

29 juni - 3 juli
Återkommer om detta i ett inlägg längre fram, båtpyssel, sista-minuten-justeringar, men bodde i båten, var ut till Stora Krokholmen en sväng och sedan in och skaffade grejor och kom till slut i väg.

4 juli
Seglade till Bullerö och tog lunchamn i viken norr om ateljén:

Fortsatte sedan till Björkskär, där vi lade oss långsides i hemsundet på fleskrovsvis:

5 juli
Hade väl tänkt oss en massa strandhugg, men blåste på upp genom alla myriader öar och tog oss upp till Söderarmsskärgården. Hade funderat på Inra Hamnskär, men genom en liten misstolkning av sjökortsbilden blev det istället viken på Tyvkobbarna, fantastisk plats:

Ingenting för blybåtar dock, vi låg bra, men det krävdes en smula "flodhästande" för att komma på plats!

6 juli
Nog med tvekan, drog ut över Ålands hav. Litet för litet vind egentligen, blev till att bränna några liter soppa.

Mötte denna filur på nära håll:

Styrde så småningom upp mot en välkånd hamn, dock ej tidigare besökt på egen köl:

7 juli
Pyssel, proviantering och promenad t o r Kalmers. Långt, men nyttig motion i värmen!

8 juli
Seglade mot Rödhamn och tog natthamn på helt fantstisk ö SO om Rödhamn i Björkörs naturreservat:

9 juli
Missförstod sjökortsöversikten och missade att det fanns en bro i leden ut mot Kökar. Styrde norrut och in i leden innanför Jyddö och hamnade på liten (kanske 30 x 30 meter!) ö strax söder om sundet mellan Jyddö ön och Bönö ön:

10 juli
Seglade då till slut till Kökar och knöt fast i gästhamnen Sandvik:

Kulturella promenader, både till Hamnskär och kyrkan/klosterruinerna därstädes och till Otterböte:

Köpte dessutom 8 liter bensin (det enda vi köpte på hela resan f ö, fattas väl ungefär 10 liter till fullt efter hela resan).

11 juli
Seglade norrut och höll oss i huvudsak i farleden. De finländska sjökorten inger inte mycket förtroende, känns säkrast att hålla sig i närheten av tungtrafikens korridorer.

Tog svajhamn i vik Ö om Långnäs, helt charmant flerskrovshamn med möjlighet till landförtöjning på flera ställen!

12 juli
God kryss nedåt med bra fart, rundade Ledskär/Rödhamn och lade oss i västerhamn igen för att plocka upp bekanta.

Vi kände oss ganska garvade som ÅSS-gäster. Hamnen är mycet välskött och personalen enormt trevlig (liksom nog alla ålänningar vi träffade). Vi vill bara vidarebefordra ett litet tips: ÅSS restaurang är ju välkänd, men vi menar nog att det som man i pub Niska kallar "plåtbröd" är väldigt, väldigt goda! Man vill inte gärna ta ordet pizza i sin mun när man beskriver dem!

13 juli
Drog ut mot Ålands hav i halvvind med utflyktspassagerare och sedan in igen. Lade oss i lunchhamn i viken mellan Inre Korsö och Jungfruskär. Skulle just till att tycka att jag hittat en flerskrovshamn av det helt extrema slaget inom bekvämt räckhåll från Mariehamn, men det åländska tidvattnet satte att abrupt slut för detta! Detta tidvatten styrs dock inte av himlakropparna utan av Silja och Viking!

Alltnog så är den viken ingen vik utan ett sund, men om man ligger utanför den inre delen ligger man bra i sydliga vindar.

Återvände sedan till den för oss välbekanta Västerhamnen.

14 juli
Provianterade och styrde ut över Ålands hav. Lyckades nätt och jämnt ligga högt nog för att komma in i sundet på Arholmas utsida. Lade oss med aktern in mot Villösans SV sida på en fantastisk sandbotten. Rekommenderas, finns flera ställen!

15 juli
Seglade ned till Eknäs på Blidös NO ände och lade oss vi en lånad boj. Simmade i land och byggde en liten flotta av två större fendrar för att frakta in torra kläder.

Hälsade på vänner på eftermiddagskaffe.

Seglade sedan upp och lade oss på svaj utanför det helt igenvassade inloppet till Eknöviken på Svartnö.

16 juli
Seglade ut runt Eknäs, innanför Norröra och sedan i princip rakt söderut genom halva Stockholms skärgård. Hamnade till slut i en typisk "Foppatilläggning" i den lilla viken på norra sidan av Björkökobb nära Stora Alskär, där vi först försökte lägga till.

Däruppe var det mer eller mindre fullsatt och bortifrån Sandhamn hördes ett väldans bröl, men vi låg i vanlig ordning i lugn och ro:

17 juli
SMHI lovade åska och vi tog tillfället i akt och besökte vänner i Tyresö Brevik. Av den förfärliga åskan och det väldiga regnet blev dock intet alls, men vi låg väldigt tryggt.

18 juli
Vi fick låna bil och åkte in till Tyresö Strand och provianterade och seglade sedan utåt och lade oss N om Kaninholmen i den skräckinjagande grundfyllda fladen på Villinge. Där var vattnet varmt och vi tog ett dygns time-out och läste böcker.

20 juli
Seglade ut till Långviksskär och lade oss på Lill-Manskär. Insåg sedan att där finns utomordentliga förtöjningsplatser för långsides trimaranförankring i sundet längs öns SO strand men iddes inte flytta båten när väl allt blivit fastknutet:

Detta är väl ett gott exempel på "Foppaförtöjning" och vi lade till och med ut en landgång bestående av en gammal pall, den minskade halkrisken avsevärt!

21 juli
Seglade ned till det vi kallar "Karins ö", dvs Gåsstensrönnkläpporna, ett för oss välkänt tillhåll som bl a funnits på Flerskrovsbladet sista omslag. Lade oss dock i den lilla yttre viken denna gång:

Den inre viken såg inte så trevlig ut, det är väl nu bara en tidsfråga innan det uppstår besvärande algblomning med denna väldiga solinstrålninng och de svaga vindarna:

22 juli
Oavsett hur gärna vi än ville annorlunda så var det nu dags att gå hem till båtklubben. Fick dock en fin repa på drygt 12 knop på väg in mot Långbälingssund.

Sådana veckor vi haft och sådan båt vi har!

I sjön nu till slut!

2010-06-10T22:06:00.002+02:00

...Hurra, hurra, hurra!

Mastar på i helgen.

Redo för sjösättning!

2010-06-06T05:57:00.003+02:00

Det har ju varit en del pyssel, men nu börjar det se riktigt trevligt ut!

Det finns fortfarande litet installationspyssel, men det är ju kärt besvär. Egentligen är det ju något ganska märkvärdigt detta med en båt. Så fort den ligger i vattnet och sakta rör sig i sjön så inträder ett lugn och en harmoni och man (eller i alla fall jag, men det finns nog fler?) kan tillbringa nästan hur mycket tid som helst med att dra litet kabel eller rent av lägga sig och ta en lur.

Om jag jämför med gamla båten så är det ju uppenbart att tre skrov är fler än ett, men ytan är blank och lättarbetad. Om båten ska tillbringa även nästa vinter på mina tryckimpregnerade bockar så blir det Leca-block under, ett par dm i höjd hade gjort underverk ur arbetsmiljösynpunkt!

Bottenbehandling

2010-05-30T09:15:00.004+02:00

Det är ju ett villkor i Corsairs skrovgaranti att man ska epoxibehandla botten om man ska bottenmåla. Man kan ju fråga sig varför man inte använder moderna material som är mer diffusionstäta när man tillverkar en såpass dyr båt?

Jag har använt böldspärr från Malmgrens/Epotex och jag har svurit mycket och starkt under detta arbete. Epoxin är rinnig och jobbig på alla vis och eftersom jag ville undvika att få en apelsinknottrig yta så körde jag med pensel, vilket då innebär att jag fått arbeta med epoxisoppan rinnade ned över penselskaftet. Arbetet har försenat sjösättningen med veckor och jag kan bara bekräfta att +15 C är absolut minimum i temperatur för att göra detta trista jobb.

Flera gånger har jag undrat om detta verkligen är rätt väg att gå. Men efter att värken i kroppen har lagt sig så kan jag konstatera att skrovet har (eller snarare hade, jag mattade den i går) en blank och hård yta och det känns nu betydligt bättre. Jag har lagt vattenlinjen ganska lågt, det är ju lätt att tvätta botten just i ytan och jag har valt att låta sidoskroven stå över, jag ska prova med manuell rengöring av dem denna säsong också.

Men nu börjar det kännas som sjösättning är inom överblickbar tid till slut.

Kyl på plats

2010-05-01T20:59:00.005+02:00

Installerade kylen idag. Eller installerade förresten, det är nästan läskig sugpassning, cirka 3 mm luftspalt till trappsteget och lika mycket i bredd, man kan ju undra om båten är ritad efter kylen eller tvärtom.

Vattenlinjen som var så väldigt tydlig i höstas har blekts väldigt under vintern, men jag tror jag har den under kontroll, tänkte nämligen epoxibehandla skrovet och bottenmåla.

Nu börjar det bli dags!

2010-04-10T16:46:00.004+02:00

Det är väl mycket vatten i marken ännu, man jag har redan börjat så smått. Hinkarna med Biltemasaltkorvarna i innehöll väl kanske en fyra liter vatten totalt. Torrt och fint i båten.

Något jag grunnat på är hur jag snyggast skulle dra kabeln från solpanelerna under poptop-luckan, men det visade sig att det gick att trä den under "Corsair-pälsen" med en virknål genom avancerad titthålskirurgi:

Jag tänker dra kabeln ned i de två rören som håller poptopens aktre del.

Kylskåpet är på ingående, trycksjövattenpumpen är inhandlad och konstfibervanten från Precourt ligger och väntar på mastningen.

Det är ju rätt så typiskt att båten kommer att bli tyngre, kylen och tryckvattenpumpen väger naturligtvis mycket mer än jag lättar båten med att byta till konstfibervant, men det ju nu ändå så att det är min båt och den är väl i första hand tänkt för avkoppling och jag får var anöjd att jag hittills har seglat om alla jag mött!

3 månader till sjösättning...

2010-02-07T14:20:00.003+01:00

...men det är ju hur mycket snö som helst och en allt tjockare is och det börjar väl påminna om isvintern 86/87!

Hej vad det blåste i går!

2009-09-28T08:30:00.006+02:00

Vi låg ute på Nedergårdsö, längst inne i södra viken, i lä av skogen och på stöveldjupt vatten.

Vi insåg av väderprognoserna att det skulle blåsa mycket och att hemfärden över norra Mysingen antagligen skulle bli mer än önskvärt skvalpig. Den här gången så bestämde vi oss för att reva storen grundligt och surrade revöglorna i både hals- och skothorn till bommen. Det visade sig ockå när storen kom upp att den stod jättesnyggt.

Vi seglade med fock och revad stor, men insåg när vi kom iväg att det blåste något alldelse enormt i byarna. Jag har hört att ingen ännu seglat omkull en C28, men jag fick hjärtat i halsgropen och tyckte det var läskigt.

Utanför Långbäling så insåg vi hur hårt det skulle bli och sannolikt en enorm sjö inne på Mysingen, så vi bestämde oss för att fega ur och gjorde ett par slag längs med Långbäling och tog ned och surrade focken. Det blev verkligen så mycket sjö det kan bli på Mysingen när den är som sämst och vi höll väl oftast 7-8 knop. Men det var dålig balans i båten och svårt att komma runt i slagen när sjöarna tornade upp sig i fel ögonblick, en liten fock hade gjort stor skilllnad.

Att reva focken i grov sjö och hårt väder är inte så lätt (eller ens ofarligt, båten är smal i förskeppet). Dessutom så bär det ju emot att knöla ihop kolfiberduken på det sätt som är nödvändigt. En given frågeställning är ju om man istället skulle ha kastat in handduken och satsat på en rullfock... Dessvärre har jag mest negativa erfarenheter av rullfockar när det gäller att få förseglen att stå snyggt delvis inrullade. På gamla båten hade jag en Vertech-fock från Lundh med stående lattor, ett fantastiskt segel men som jag ändå inte tyckte fungerade riktigt bra när man rullade in den delvis. Ska man ha ett hårdvindssegel så gäller det ju att det har bra form så att det verkligen blir driv och inte bara en massa luftmotstånd.

Så mina tankar just nu kretsar kring en stormfock som skulle kunna sättas över den befintliga focken. Den skulle få bo nedknölad i en säck och borde vara rätt högt skuren i underliket för att ge sikt och borde också formges för att stå bra med samma skotpunkter som kryssfocken.

Kommentarer/idéer någon?

Storens replik rappade ur.

2009-09-21T16:34:00.004+02:00

Editerat: Efter Johans kommentar vill jag förtydliga att storen INTE rappade ur vid segling utan att det sannolikt var så att näst sista lattan eller så hamnade tokigt vid hissning (mycket folk i sittbrunnen). Repliket låg korrekt i inmataren.

Jag har ju tyckt att det ändå fungerat bra med replik/rullbom, till skillnad från andra som haft problem med att det kärvat. Men i söndags när vi hade hissat storen tyckte jag plötsligt att jag såg ett så konstigt veck från bomnocken och uppåt och då visade det sig att de understa 2-3 metrarna av mastliket låg utanför likrännan, något som aldrig hänt mig förut.

Inte bra alls, nu tror jag det hände när vi hissade när någon latta skulle förbi intaget i masten, men tänk om seglet rappar ur när det är litet tryck i det, då blir det riktigt besvärligt.

Jag undrar jag om det ändå inte är läge för modifiering...

Semi-permanent pop-top cover

2009-09-14T16:50:00.003+02:00

(Because we live in a small world and I want to see if anyone else has done anything similar, this post is in English. However I've made sure that all images in previous posts are all in English also, even if the text is not...)

Prior to buying the boat, a basic requirement for me was that I thought it necessary to be able to do the dishwashing and cooking standing up and looking out. As an alternative to buying a bigger boat (which was not a realistic alternative) there was only the pop-top cover. I disagreed completely on the standard thing from Corsair and thought about doing something semi-permanent.

I did this using thin (2 mm I think) acrylic glass. I have used 45 mm wide wooden teak blocks as stand offs to the 19 mm tube holders for the hatch. The foremost corners are made from rather thick flexible PVC.

This version was from the beginning intended only as a prototype to see if that was the way I wanted to have my boat and there are still nothing drilled in the boat, meaning that I could remove it completely from the boat if I choose to, but the conclusion is that it serves me very well (especially now as it rapidly gets colder...) and I would actually consider to make it using somewhat thicker material and actually drill holes to fix it using bolts.

Anyone else thought along the same lines?

PANG!

2009-08-30T21:17:00.006+02:00

Idag blåste det duktigt och vi tänkte att nu var det läge att segla revat i "skarpt läge", både för att det pep i ordentligt och för att det är bra att öva när det verkligen piper i.

Vi beslöt att segla med även focken revad, inte för att det känns kul att knyta ihop kolfibern, men vi tyckte det vore bra att prova.

När det gäller storen så rullade vi ut ungefär till andra revet och tajtade den sedan och sedan for vi iväg. Det visade sig vara en riktigt god idé att ha minskad segelyta. Vi låg litet lågt i vind upp mot Stora Rotholmen NÖ udde, men noterade likväl över 13 knop. När vi passerade udden och skulle upp litet i vind så skotade jag storen hårt maximalt nedvagnad och när vi blev exponerade för fri vind så sköt båten fart och jag hann tänka att nu blir det åka av!

PANG! och storen rullade av bommen och det blev att himla liv. Eva begrep direkt vad som hade hänt, sprinten till bomveven hade gått av, vilket gjorde att bommen släppte ut hela seglet. Vi slog och kom in i lä av St Rotholmen och kunde veva in storen direkt genom att vrida bommen under någorlunda kontrollerade omständigheter.

Haverirapporten är ganska tydlig. Sprinten till veven är en liten pinne (6-8 mm kanske?) med en nyckelring i änden. Vid ett par tillfällen har fockskotet fastnat i ringen och ryckt ur sprinten och det är bara tur att både den och veven inte ligger på havets botten. Vid ett av dessa tillfällen så bytte jag ut den mot en bult för att det inte skulle hända fler gånger. Det var alltså inte Corsairs originaldel som gick av, utan en bult som jag satte dit som tydligen inte var skjuvbeständig nog.

Men även om nu originalsprinten är mycket starkare så inger lösningen betänkligheter. Jag läste seglingsmanualen för båten en extra gång för att inse att Corsair verkligen hade tänkt sig att konstruktionen skall hålla för detta: "...Go forward with the halyard held in hand, unlock the furling handle and begin turning. As the main is rolled down, let the halyard slowly run out to suit. When the main is rolled up sufficiently, lock the furling handle, let off the topping lift, return to the cockpit and retension the halyard. Reefing is complete."

Om vi litet förenklat antar att bommens radie är 10 cm och att det totala draget i i seglet när vinden piper i motsvarar 500 kp = 5000 N (OK, mycket men realistiskt tror jag) så blir ju faktiskt vridmomentet i bommen 500 Nm. Jag vet inte riktigt hur stor diametern är på axeln som sitter i bommen, men min minnesbild är att det inte är mer än 20 mm, vilket i sin tur skulle innebära att skjuvkraften på sprinten borde bli 500/(0,01*2) = alldeles på tok för mycket.

Med så mycket invevat så kommer också bommen väl långt ned, så det kan då möjligen vara en möjlig metod om man bara ska minska segelytan litet. Fast hållfatshetsmässigt köper min ingenjörshjärna inte detta ändå, det blir att ha grejor liggande så att man först rullar upp seglet och sedan hugger i en schackel eller hake i halshornet (vilket ju inte borde vara så svårt när man ändå måste stå där med veven). Att fästa en lina i uthalet är värre, normalt sett så brukar man ju ha en lina iskuren redan, men med rullmetoden så kan man ju inte det och det är faktiskt inte så kul att "fånga in" bomnocken om vinden ökar oväntat och det blir besvärligt. Man brukar ju behöva reva när det blåser och inte så ofta annars. Fast det är klart, båten är ju bred och man kanske kan länsa, det brukar ju ta udden ur vinden.

Det är hur som helst väldigt nyttigt att öva.

Diskuterade också detta med Johan och det visar sig att han alltid fäster halshorn och uthal ("fast jag revar inte så ofta...").

Vi seglade sedan i stort sett bidevind hem och höll 7-8 knop för enbart revad fock och hade heller inga problem att slå, litet fallgirig men fullt kontrollerbar. Det tycker jag är imponerande. Ankrade innanför Långgarn och åt en sen lunch och invigde badstegen med ett rätt så rejält svalkande dopp, hittade och monterade originalsprinten och gjorde en lista på diverse schacklar att inhandla.

Klart!

2009-08-24T09:27:00.003+02:00

De som hoppar över Corsairs badstege är kloka, detta blev mycket, mycket bättre. En kort tamp i stegen dessutom gör det ännu lättare båda att fälla ned den nedifrån vattnet och att fälla upp den uppifrån båten.

Modifierade också fockens upphängning med schacklar som planerat och det blev helt perfekt.

Vad som fattas nu är ju litet förbättringar så att mina poptopfönster kan stängas så ordentligt när det nu börjar bli kallt ute, det är ju helt hopplöst att stå vid köket med luckan nedfälld.

Säkerhetshöjande förbättringar

2009-08-21T19:36:00.004+02:00

Nu när höstmörkret obönhörligt sänker sig över landet samtidigt som det har blåst en del så är det naturligt att man funderar på säkerhetsrelaterade förbättringar.

Detta att focken måste dras ned med våld av någon som står framme vid förstaget är definitivt ingen bra grej. Provade med att byta ut ett par pistolhakar mot vanliga smidda lyrschacklar och det känns väldigt bra, seglet kommer att ramla ned av sig självt och det blir bara att gå fram och slå en gul rem runt den:

Det känns som litet av en gåta att någon ambitiöst gör segel i enormt avancerat material och teknologi och sedan sätter i dessa primitiva pistolhakar i brons?

Ett annat problem som s a s uppstår i andra änden av båten är när motorn ska fällas upp/ned. Där finns numera en bygel i motorkåpan och ett block så att det går att fälla ned/upp motorn utan att man klättrar ned på badplattformen:

Dessutom så kommer badstegen under instundande helg att bytas ut mot en teleskopisk och fällbar variant. Jag har haft planer på att modifiera originalstegen, men det absolut enklaste och bästa är nog att montera en färdig och teleskopisk stege i rostfritt. Den passar perfekt och om man knopar en tamp med ögla i den så blir det väldigt enkelt att fälla ned den om man mot förmodan skulla ligga där och plaska litet oplanerat...

Jag har också varit och tittat på den Vitrifrigo-kyl (C47) som Mats monterat i sin nya båt och den passar under sittbrunnen med sugpassning, snyggt och effektivt. Mycket talar för att det blir en sådan, men fokuset kommer nog att förskjutas från kyla till värme ganska snart!

Återkommer med rapport om både det ena och det andra.

Tangerat fartrekord!

2009-08-16T09:36:00.019+02:00

Länk till video på Youtube här!

Helgens segling kom att bli fredag-lördag av olika skäl.

Förtöjde i "Augusts vik" på Kaskär. På väg hem i går så tog vi lunchrast långt in i viken på V Runmaren på knädjupt vatten.

Vi trodde att det sedan bara skulle bli en timmes "slöslör" hem, men när vi hade hissat på så insåg vi plötsligt att det faktiskt blåste på en del inför det annalkande lågtrycket och vi tog chansen att segla ett par vändor över norra Mysingen bara för att det var kul.

Strategin för högfartssegling verkar vara att trimma för att ligga rätt så högt i vind, eftersom fartvinden är en viktig ingrediens i sammanhanget. När sedan vindbyn är i antågande så lovar man upp lite för att ta fart och när vindhastighet och fart kryper uppåt så faller man litet för att öka trycket och accelerera. I alla fall gör jag så.

Vi lyckades läsa 14,5 knop. Med litet jämnare och kraftigare vind hade man antagligen kunnat ge någon cm på skoten och kunnat komma upp litet mer i fart, men jag får en känsla av att med bara stor och kryssfock så kan man inte segla så väldigt mycket fortare. Hittills har vi inte råkat in i någon situation där vi fört mer segel än vi kunnat bära och fortfarande känna oss trygga, så det återstår ännu att se var fartgränsen går när det blåser på rejält. Men detta ger rätt mycket adrenalin ändå och är riktigt kul!

Shake down cruise

2009-07-25T12:46:00.010+02:00

(Bilden är tagen av Gustaf från hans F27:a, tackar särskilt för det)

Med några dagars uppehåll litet här och där så har vi nu bott i båten sedan midsommarafton och seglat både hit och dit. Fortfarande inga nya fartrekord, men i går på väg hem blev det återigen (och litet oväntat) alldeles tyst om rodret och aktern och plötsligt så visar GPS:en över 13 knop, alltid lika kul.

Men det börjar kännas som om vi har lärt oss ganska mycket, både hur vi ska hantera båten och hur diverse installationer ska göras.

Förutom själva seglandet och segeltrimningen (där jag har mycket att lära ännu, även om jag tycker att "twisttrimningen" sköter sig rätt så mycket själv) så finns det myclet att fundera över:

- Motorn fungerar utomordentligt. Det enda som känns tramsigt är att geometrin blir litet fel när motorn lyfts upp ett par hack och när man då lägger för mycket styrbordsroder så fastnar röret i ett slags latch-upfenomen och man får springa upp och vrida tillbaka den för hand.

- Kök. Jag hade läst att gasolen i jämförelse med T-dojan till Origoköket skulle räcka "jättelänge". Men pyttsan. Vi har nu förbrukat två 2 kg-flaskor och jag har insett att en PK6 lätt hade fått plats i ankarboxen. Kanske ett vinterprojekt. Men det känns å andra sidan väldigt idiotäkert med den lilla flaskan och dess ventil direkt nåbar från kockens position i byssan.

- Ventilation. Jag planerar flera åtgärder, bl a frånluftsventil på toan (det borde ju vara en självklarhet) och en Lewmarventil i akterruffens lucka.

- Kyla. Har inte gjort något åt det ännu annat är ritat en OZcoolervariant att svetsas ihop i aluminium. Tills dess får vi klara oss med en kylväska som förbrukar ca 1 kg is per dygn.

- Solceller. Klara att montera på tackluckan.

- Värme. Inget problem nu, men det blir ju höst... Jag tycker att mitt bland alla möjligheterna så känns det enklast med en liten Wallas på toaskottet, lätt åtkomlig för den service som blir oundviklig.

- Poptop. Min prototyp i akryl fungerar utomordentligt och den kommer att göras i ett permanent utförande som får sitta hela säsongen, men som kan demonteras på några minuter inför t ex kappsegling. Se bild ovan av prototypen.

- Storsegel. När vi till slut har lärt oss att korta upp den fabrikstrimmade dirken rejält så går det ganska bra. Men jag är fortfarande inte övertygad om att rullbommen är rätt, med travare vore det ju så enormt enkelt att bara släppa fallet så skulle den ramla ihop i en lazybag.

- Fock. Det verkade så enkelt att bara kunna släppa ned en kryssfock i däck, men dessa pistolhakar är ju inte särdeles intelligenta, eftersom de hamnar på "tvären" när seglet viker sig. Jag grunnar på hakar med lekare som ju faktiskt finns att få tag på. Alternativet vore då möjligen "Soft hanks" á la Precourt, men jag vet inte om de glider tillräckligt lätt och längden räcker. Sedan skulle möjligen pådäcksäcken sitta permanent monterad på däck vid semestersegling.

- Badstege. En stor förbättring vore ett gångjärn. En ännu större förbättring vore en helt ny stege som både kunde stå rakt upp under segling, rakt akterut låst som landgång vid klippförtöjning med aktern inåt och rakt ned för att klättra upp. Fortfarande vore en sådan som liknar Z31:ans stege mumsigt.

- Bottenfärg. Det blir nog ingen bottenfärg på Inko. Det är så enkelt att simma runt båten med flytväst och en vit Scotchbrite och få den slät och fin. Det kräver dock att man inte är bortrest ett par kritiska veckor i juli månad.

- Fendrar. Stora fendrar tycker inte alls om att vara under vattnet, men vi har lärt oss att övertala dem med en lina till mittskrovet... Jag har läst om V-formade stävfendrar och inser att det ör en smart lösning som jag ska undersöka vid tillfälle.

Avslutningvis så undrar jag om någon egentligen läser? Kan ni som skummat texten hit bara släppa en liten kommentar så jag vet att den är till någon nytta?

Midsommarvecka

2009-06-28T20:36:00.009+02:00

Väderprognosen var ju ganska dålig inför midsommarkvällen och på väg ut så kunde man bl a se detta eländiga moln:

Som väntat blev det riktigt blött och kallt och en för oss ny hamnvik, den västra änden av den lilla fladen på Gåsstensrönnkläpporna, trixade vi oss in i hällande ösregn.

Det blev dock en trevligare morgon och allt blött fick hängas på tork:

På midsommardagen fortsatte vi utåt och knölade oss in i norra viken på Norsten.

Vi satte inga fartrekord denna vecka, men ändå blir man imponerad över att båten går så bra även i ganska låga vindstyrkor trots att vi seglar med bara krysställ:

Ornö-pingst

2009-06-03T19:11:00.005+02:00

Jag tyckte vi hade så litet timmar vid rodret så att jag fegade ur på att anmäla oss till Ornö Runt, vilket jag då möjligen inser att vi nog hade klarat. Vi hade tänkt att möta hela hydet på Mysingen, men vi hann ju nästan halvvägs runt och mötte dem på fjärden innanför Fjärdlång då vinden nära nog dog ut alldeles:

Det fanns några smarta som insåg att vinden drog i ett smalt band innanför Fjärdlång och jag såg att där fanns det ju en båt med blå/blå gennaker. Himla snygg båt och grattis Johan!

Vi tänkte oss söderut och i den mycket svaga brisen höll vi, trots avsaknaden av undanvindssegel, jämna steg med de flesta andra. Några hängde på oss i sundet mellan St och L Krokholmen.

Sedan var det dags för en ny premiär med nya båten, nämligen naturhamnsförtöjning. Med både roder och centerbord uppe är båten himla jobbig att manövrera och jag kan tänka mig att det kan bli riktigt besvärligt om det blåser från fel håll. Ändå lyckades vi hitta en riktigt bra plats i den ostligaste delen av inre viken på Gåsstensrönnkläpporna:

Man får alltid samma känsla av att man är en ovälkommen gäst när man är ute på försommaren, det gäller att undvika att störa häckande sjöfågel och den obligatoriska promenaden runt ön blev nedkortad av den anledningen.

Medvind hem på söndagen, skar på länsen och roade mig med att segla om några båtar.

14,6 knop

2009-05-22T23:57:00.002+02:00

For omkring i halvvind på Mysingen på Kristi Himmelfärdsdag. När man passerar 9 knop så slutar aktern att gräva ned sig och det händer något och börjar fräsa på ett annat vis om kölvattnet.

Men det gäller att lära sig en del, bl a att andra som finns i närheten plötsligt kommer nära väldigt fort, något vi upptäckte med en viss dramatik...

Men HUR KUL SOM HELST!

Fossilåkare nu

2009-05-18T23:14:00.003+02:00

...men segling handlar väl egentligen om vindkraft?

Sedan den bilden togs så har jag fäst ihop vajrarna och motorkabeln med straps. Motorn går tyst och fint på fyrtaktsvis, men båten är ju lätt byggd och vibrationerna när motorn går är rätt så tydliga.

Reglaget monterade jag i styrbords stuvfack i sittbrunn, ur vägen men ändå lättåtkomligt och i mitt tycke i en bättre position än när Corsair själva gör det. Men det är sugpassning att lyfta in tanken innanför reglaget,

Jag började med motorinstallationen tidigt i lördags morse och det tog en mycket, mycket lång arbetsdag. När jag till sist bestämde mig för att hissa på en stund innan det mörknade så hade vinden ohjälpligt dött ut så det var inte mycket nytta med kolfiberseglen.

Nu börjar jag få gliringar på båtklubben för bryggsegleri, men i Krist Him-helgen ska vi ut, basta!

Det fattas dock en del ännu:
- Ingen kyla (men det är rätt kallt...)
- Ingen VHF (vi får ta med Macen och titta på www.yr.no)
- Ingen värmare (vi får förlita oss på mänskliga kaminer...)
- Inget fäste för GPS-plottern (det måste faktiskt fixas innan vi kastar loss)

Seglat nu!

2009-05-03T13:26:00.006+02:00

Efter att seglen legat på vardagsrumsgolvet flera dagar medan jag bland annat var i Göteborg blev det till slut första maj tid till ett antal premiärer:

- Att få segel på båten.
- Att övernatta i båten.
- Att SEGLA!

Det första var lätt, allting passade. Jag har fortfarande en försiktig skepticism angående detta med rullbommen. Lossar man storfallet rasar storen i däck direkt och det är inte så lätt att bromsa fallet lagom för att få en snygg upprullning. Men man lär sig väl.

Focken är så stor den kan bli och sveper däck.

Att övernatta en klar och nollgradig natt utan installerad värmare var kallt, riktigt kallt.

Att segla var kul och båten är enormt tydlig i sin respons på seglingen, litet jollekänsla. Jag inser att jag får närma mig detta med en stor portion ödmjukhet. Vi for fram och tillbaka inne i viken innanfär Långgarn i svag men byig vind och det känns som om storseglet väldigt klart talar om hur vinden är i toppen och litet grand sköter twisten sig själv. Fast jag har ju hittills seglat med skot och någon enstaka gång använt skotvagnen och nu får det liksom bli tvärtom.

Lektion 1 fick bli storsegeltrimningens elementa.

Jag inser också att en ny svårighet är detta med manövrering i hamn. Att komma in i hamnen och på begränsad yta vända 180 grader och närma mig bryggnocken sidledes med en alldeles för svag elmotor var inte lätt alls. Det är tur att en "riktig" motor är på ingående och det är nog väldigt praktiskt att ha motorns styrning kopplad till rorkulten.

Det är märkligt med båtar...

2009-04-26T11:28:00.004+02:00

...eftersom man tycks växa ihop med sin båt. Trots att jag gläds storligen åt att få bekanta mig med den nya båten så var det med mycket blandade och ganska vemodiga känslor jag såg S/Y Våga fara iväg bortåt Donsö till på detta vis.

Må lycka och välgång fortsätta att följa henne även i Västerhavet.

Det har gått åt en hel del tid åt rengöring och urplockning av Våga och inte mycket har hänt med den nya båten.

- Den vackra tanken om eldrift har jag nog omprövat nu, åtminstone för tillfället, det kommer att hänga en högst ordinär utombordsmotor på motorfästet. Problemet är inte riktigt eldriften i sig och egentligen inte heller batterierna, men jag känner inte just nu för att göra Inko till den ingenjörsjulgran som det skulle krävas med batterier och kablar i sidoskroven. Allting har sin tid och korven den har två.

- Inga segel ännu, även om focken enligt uppgift möjligen är klar. Går det inte på annat vis så får vi provsegla i 1 maj-helgen med bara focken, det lär väl inte vara så svårt att knäcka fartrekordet i alla fall.

- Vi har fått LYS 1,41. Detta är mycket lägre än alla andra C28:or och det bottnar naturligtvis i att båten för tillfället är inmätt helt utan undanvindssegel. Undrar hur vi skulle stå oss mot andra båtar med mera normala 1,58 och gennaker?

Fartrekord satt - 3,7 knop!

2009-04-13T18:09:00.005+02:00

Var ute och provade den elektriska 24 V utombordare jag fått disponera. Var inte imponerad alls, ja varför inte säga rejält besviken. 24 V och 43 A ger en dryg kW och det är inte alldeles orimligt. Men strömmen var dock i stor sett konstant oberoende om båten låg stilla eller gjorde fart, ett beteende jag inte alls kände igen från OZ- motorn i Tetisen.

Detta säger mig att den lilla motorn är rätt så tydligt inriktad mot trollingfiske och inte alls optimerad för ekonomifart, då skulle den ha behövt lägre varvtal och en effektivare propeller, något vi redan anade. Men den duger tillfälligtvis för att ta oss i och ur hamnen, och fartrekordet känns det som man skulle kunna knäcka med snart sagt vilken trasa som helst.

Båten hemma och sjösatt

2009-04-07T07:40:00.015+02:00

Sedan wincharna gick iväg blev det en l-å-n-g väntan och mycket nagelbitande framför diverse tabeller över dollarkursen. Det är alltid så lätt att vara efterklok, men det kan väl vara en rimlig princip att säkra valutan till hälften åtminstone. Som det nu blev fick jag i alla fall handpenningen och litet till till en bra kurs samt en bra mycket billigare frakt än ursprunglig kalkyl.

Men nu får det bli framåt som gäller.

I februari fick jag denna bild från Vietnam:

Ett antal veckor senare stod plåtlådan i Örnsberg och ett par hektiska veckor följde, som till slut ledde fram till att båten stod på en lastbil:

En timme senare såg det betydligt trevligare ut:

Inte svårt att se vem som suttit vid ritbrädan!

Vi mastade och allt fungerade som det skulle och det gick fort och lätt trots att vi varken hade trailerwinch eller bogspröt. Nu vidtar allt detta förbättrande för att bo in oss i båten. Det gäller att ha disciplin och hålla vikten. Jag har tidigare tyckt att detta med syntetiska vant och stag känts överdrivet, men nu börjar jag nog tycka att det nog inte är så dumt ändå, de är ju både lättare och väldigt mycket trevligare att hantera,

För kalenderbitare kan noteras att båten, inkl mast, stag, vant och mastresningsgrejor men exkl motor och batteri vägde 1512 kg.

Från segelmakaren fick jag denna bild, scary, kommer jag att kunna hantera detta väldiga segel utan att stå på öronen?

Fortsättning följer...

Winschar i långar rader

2008-08-26T19:59:00.007+02:00

Nästa steg i processen är att winscharna ska iväg till varvet i Vietnam. Drakes kvarnar får åka dit i samma låda och det blev läge för litet fotoövningar som också gav mig litet övningsmaterial för att förbättra kunskaperna i Aperture 2:

Det gäller att vara litet lätt på handen. När sommaren kommer och det blir mer sol i bilderna får jag väl byta till ett lättsammare bildspråk!

Båten beställd!

2008-08-25T08:33:00.010+02:00

Efter att ha funderat både länge och väl, efter att ha skissat mängder av flytetyg så gick ljuset till slut upp för mig och jag insåg att det är en trimaran som gäller.

Båten beställdes den 29 juli och kommer att få nr 245 i seglet.

Båten kommer att få heta Inko efter min moster Ingrid. Ingrid var en sådan där ensam-moster som finns eller borde finnas i alla släkter, en moster som hade tid med syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn, ja hon fick till och med vara med på dopet av det första syskonbarnbarnsbarnet. Ingrid har suttit och läst oräkneliga böcker, spelat spel, plockat bär och lekt med hela barnaskaran i över ett halvt sekel!

Bilden är tagen i Grankulla och det måste ha varit 1926.

Ingrid, ibland på litet Finlandssvenskt vis kallad just Inko, gick bort efter en stroke i påskas och i arvet efter henne blev det tillräckligt för att förverkliga trimaranprojektet.

Detta till trots så har det varit nödvändigt att slimma beställningen. Sålunda beställs båten utan trailer och utan spinnakerutrustning. Däremot så är tanken att det som ändå installeras hellre ska vara rätt än fel. Sålunda så får båten redan från varvet Andersen-winschar, vilka med något besvär skeppas ned till varvet.

I övrigt så har jag valt bort spritköket, efter ett par decennier av paltande har jag fått nog av det osande köket och av att ständigt jaga metanol, nu blir det gasol som gäller. Babords stuvfack i sittbrunnen är väldränerat och gasolledningen blir extremt kort och flaskans avstängning lätt nåbar, så säkerheten är jag inte orolig för.

Eldrift har jag haft några år och är fast besluten att ha det på nya båten också. Jag har säkrat en sådan där amerikansk utombordare av kraftigare slag för 24 V och planerar att ha 8 celler LiFePO-batteri 160 Ah till att börja med. Om det dyker upp någon av B&S elektriska motorer så klipper jag direkt på det, litet kraftigare skulle inte skada. Det finns också andra motorer borta i väst och även den tyska Torqueedo, men de är fasansfullt dyra.

Poptopen bör täckas helt med solceller som limmas direkt mot luckan och det kan bli ganska bra, ur vägen men ändå en betydande yta.

Olöst just nu:

Segel ännu ej beställda. Storseglet är ju just stort och måste nog bli med avancerad duk för att göra rättvisa åt aerodynamiken.
Kylbox ej klart. Med all respekt för devisen att "all segling är kappsegling" så är jag beredd att prioritera beboeligheten, vilket då innefattar kyla. Det finns inte mycket alternativ till en box under sittbrunnen, men det gäller att hitta en tyst och strömsnål lösning.
Poptop-kapell och sittbrunnskapell. Det första nödvändigt, det andra kan få vänta litet.
Bogspröt för undanvind. Lätt och starkt, men helst också klivbart. Jag har tittat på det som finns till Z31, det är åt rätt håll. Själva fästet i båten blir i alla händelser ett rör och "Corsair-kompatibelt".

Idéer emottages!